Idag var jag i en märklig sits, som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle finna mig i. På min farfars begravning. Det blev nästan lite mycket där på en gång. Inte nog med att det enda jag kunde tänka på var när jag satt på precis samma rad i samma kyrka, den 23e Juli 2013, fast den gången med Zion ihopkrupen i min famn medan jag sjöng tyst i hennes öra. Den här gången var det betydligt mycket mindre gäster. Kjell var genomsnäll, men mycket på farande fot. Han hade inte många vänner. 3 utav hans 6 barn var där. Jag har aldrig ens träffat dom 3 andra, och hade väl inte förväntat mig att jag skulle göra det idag heller ioförsig. Och trots den otroligt lilla folkmassan kunde jag ändå höra folk viska att "vem är hon?" .... Det är en trasig släkt det där, dessvärre. Och det är inte så konstigt att ingen känner igen mig på min farfars begravning. Jag kände inte igen hälften heller, trots blodsband. Fotot som stod på kistan var 55 år gammalt då det inte var någon som hade något nyare. Man såg inte ens att det var han. Jag träffade en av mina kusiner för första gången! Hon berättade för mig att hon som liten gick omkring med ett foto av mig och min storasyster och sa till folk att "det här är mina kusiner!" Medan jag och Emma aldrig ens visste att hon existerade. Min biologiska Farmor var där oxå. Henne har jag aldrig heller träffat. (Emma gjorde det någon gång) Hon frågade min kusin i ovisshet om jag var Emma... Vi hälsade inte på varandra, men vad gör det? Har ju klarat mig bra utan henne hela livet, och min pappa likaså. Sen har vi min fantastiska fotograferande faster Anna, som kämpandes försöker hålla ihop familjen. Inte lätt när hon bor i England kanske, men jag kan dessvärre inte tänka mig att hon hade lyckats bättre om hon hade bott kvar här. Det var såklart trevligt att träffa alla, trots omständigheterna. Nu lär vi inte göra det på ett tag igen, men jag ser fram emot nästa gång. (Så länge det inte är en till begravning såklart. Då får dom gärna hålla sig på avstånd istället!) Segla vidare nu min sjörövarFarfar med dina fantastiska tatueringar och spännande berättelser. Så ses vi snart igen!
