erica elin louise.

Tänkte fira med att sammanfatta lördagen för en vecka sen, mest eftersom att det inte händer så mycket här hemma och jag behöver något att sriva om :) 

Så, som vanligt blev fredag till lördag när klockan slog tolv den 20e februari. Eller 21a eller vad det nu blir. Och strax där efter kände jag att det började göra lite småont i magen. Vad som brukade kännas som en liten mensvärk kändes nu som... En lite jobbigare mensvärk, men fortfarande med ca 6 mins mellanrum. Efter rekomendation tog jag en alvedon och ett varmt bad och gick sedan och la mig och sov. Vaknade dagen efter av att smärtan kom tillbaka, men fortfarande med några minuters mellanrum, och helt ok. Gjorde inte så ont. Lite senare valde jag och Stefan att gå ut på stan. Vi tog en fika och handlade mat och lite sånt. När vi kom hem igen var klockan runt 16 och jag kände direkt när jag kom innanför dörren att "nu jävlar gör det lite ondare här"... Jag ringde min moster som var här på några röda, och så for vi. I bilen klockade vi värkarna och jag hade 4 på 10 minuter. I bilen kändes det fortfarande helt ok. Vi satt o skoja, jag, Stefan och min kusin Emil, medans min moster körde som en idiot. Trots att jag själv inte kände någon panik så körde hon fort, mot enkelriktat och bara svinigt. Och tur var väl det för sekunden jag kom in på förlossningen så gick allt jätte fort. Värkarna kom med några sekunders mellanrum, hann knappt andas mellan dom. Jag var redan då öppen 7-8 cm, och en timme senare var jag öppen helt och vattnet hade gått. Jag fick ryggmärgsbedövning som jag konstigt nog inte tyckte fungerade alls bra. Den kortade av verkarna och gav mig tid att andas mellan, men annars var dom nästan lika starka, så jag körde all in med lustgas och än idag känns mitt näsben helt skadat då jag pressade masken så hårt mot ansiktet. Allt för att jag fick bedövningen lite sent sa dom. I vilket fall är resten självklart jävligt suddigt. Jag var hög på lustgas heeeela tiden som sagt, då jag hade så täta värkar. Jag minns att jag efter ett tag fick igångsättande dropp, då bebis inte ville komma ut riktigt, och efter det gick det väldigt fort. I 4 timmar var jag där innan han var ute, och det gick hur bra som helst. Det blev några stygn och sedan vidare till hotellet där vi hade det sjukt mysigt i två dygn. 

I det stora hela tycker jag förlossningen var helt ok, att det skulle göra ont hade man ju räknat med! Att bedövningen inte funkade så bra var mindre kul, för det hade jag oxå räknat med att den skulle göra. Jag minns att jag gång på gång frågade mig själv "är det värt det? Kan jag tänka mig göra det här igen?" Och hur ont jag än tyckte det gjorde så blev svaret alltid Ja. Perioden efter har varit betydligt mycket jobbigare än förlossningen! Att ha så ont, känna sig heeelt handikappad, typ förblöda, inte kunna gå på toa ordentligt, inte kunna GÅ över huvud taget ordentligt och mest av allt: inte kunna amma ordentligt, DET har varit det värsta för mig. Hade inte jag haft Stefan så hade jag nog brytit ihop för länge sen. Han har nästan fått tagit hand om oss båda. Så grymt tacksam! 

Nu ska jag mysa med min nya familj, som jag älskar enormt mycket.