erica elin louise.

Jag kom på att jag ville skriva det här inlägget, då jag läser vardagligen om folk som skriver om sin psykiska ohälsa och allt vad den innebär. Om alla behandlingar & medicineringar dom genomgår. Jag tänkte att jag skulle dela min egen historia, som är långt mer annorlunda än någon annans. 

Ni som har följt mig ett tag vet att jag har gått igenom hell and back again ett x antal gånger. Jag har varit med om mer crap än vad många kan föreställa sig om, med handen på hjärtat. Detta är sådant jag skjuter undan, därför rör det inte mig i ryggen. Vilket är ohälsosamt, förståss.

När min syster gick bort, hände så mycket mer än att jag bara förlorade personen som stod mig närmst i hela världen. Inte nog med att hela min värld rasade, den vreds om 360 grader på samma gång, men det är en annan historia. En släkting till mig bad mig gå till en psykolog. Vardagligen. Jag ville verkligen inte, tyckte inte jag behövde. Jag trodde inte mitt fall var så allvarligt, men det har jag aldrig vågat erkänna för mig själv. När jag väl ringde (mest för att få tyst på alla som tjatade) och bad om en tid så fick jag en akut tid. Efter det så skämdes jag. "Vadå, ska jag gå och tycka synd om mig själv hos någon jag inte ens känner? Vad har hänt med mig..." Trots den akuta tiden tyckte jag inte att jag behövde gå. Men tillslut så gick jag. Psykologen jag träffade var fantastisk. Hon såg precis vad jag ville. "Du vill inte vara här." Sa hon alltid. "Men jag tror vi ska försöka lite till ändå". Hon envisades med att boka in nya tider, trots att jag bara tittade ut genom fönstret och sa att jag mådde bra när jag var där.
Dom flesta, eller kanske alla, får göra ett test när dom går till ungavuxnamottagningen. Fylla i något papper för att se hur mycket ångest och depression man lider utav. Mitt visade ganska högt, förvånansvärt högt faktiskt. Dom frågade direkt om jag ville medicinera mig, men jag svarade Nej. I flera veckor nötte dom på mig. Allt skulle kännas så mycket bättre om jag bara åt medicin ett tag osv. "Jag vill inte äta antidepressiva"  sa jag bara "Man blir tjock av dom..."